Tre paradigm för att befrämja fred Det finns tre internationella fredsbefrämjande paradigm som har sin psykologiska motsvarighet på mikronivån – att lösa konflikter mellan elever inklusive mobbning. 1. Det första paradigmet: Fredsbefrämjande styrkor. Militära FN-förband anses utöva lugnande effekt genom sin närvaro. Men FN:s beslut ska tas kollektivt och är tidskrävande. Det händer att den mäktiga nationen som har styrkor i beredskap, och " känner sitt ansvar skrider till omedelbara åtgärder" med trupper "för att göra slut på grymheterna". Emellertid är de beslutsfattande människornas fiendebilder, deras frenesi, deras rättfärdighet och lösningar, psykologiskt sett desamma som bestämmer om åtgärder mot mobbning i skolan. Med andra ord: det som vi kallat för det första paradigmet följs både på mikro- och makroplan. Den viktigaste skillnaden mellan mikro- och makronivåerna inom detta paradigm är att mobbning i skolan sällan leder till att offret dödas. Det sker senare när eleverna i skolan blivit vuxna soldater och begår övergrepp som de urskuldar med en argumentering som de övertagit från de lärare vars rättfärdighet lett till "bestämd behandling", bl. a. inom mobbningsbekämpning. 2. Det andra paradigmet: Fredsönskningarnas paradigm. Fredsrörelserna uttalar det älskade ordet fred med stor hängivenhet i olika sammanhang. Själva upprepning av orden fred och vänskap ska överflygla alla tankar om krig och konflikter. Fredskonferenser, seminarier och demonstrationer hålls och resor till potentiella fiendeländer organiseras, fredsuppsatser skrivs av äldre elever och fredsduvor klipps av de yngre. Känslorna är starka och uttrycker mest sorg för världens ondska men även lite stolthet om sina fredskänslors ädelhet. Fredsfolket följer ett paradigm som vi betecknat som det andra paradigmet. Det avgörande momentet är huruvida fredsbegreppet operationaliseras bortom verbaliseringar. Detta sker tvivelsutan när möten mellan fredsvänner från kontroversiella länder och kulturer organiseras. Detta sker också i möten mellan skolor och brevväxlingar – om motsättningarna mellan länder inte är alltför stora. Måluppfyllelsen fred inom detta paradigm kan faktiskt inträffa när de som bestämmer över militära resurser (eller gängets revir) har låst sina positioner men verkar vara mottagliga för fredsinitiativ från den andra sidan. Jag deltog i fredsmarschen bland 350 personer till Moskva i juli 1982 som kom till stånd genom att regeringar i Öst och Väst gav sitt försiktiga stöd. Marschen visades på TV. Jag upplevde att i de sovjetiska städer där myndigheter hade aviserat vår ankomst stod nyfikna åskådarmassor på trottoaren. I deras attityd återspeglades en insikt: dessa är äkta västerlänningar (inte propagandister från våra lydstater) som demonstrerar vänskap. I en analys av avgörande orsaker till upplösning av antagonism brukar dock de dominera som skaffat sig tolkningsföreträde genom akademisk forskning. (Det vanliga mantrat: "politiska ekonomiska och sociala orsaker…".) 3. Det tredje paradigmet: medlingens paradigm. Sedan urminnes tider finns medlingens tradition som är baserad på medlare som har en domares maktställning. De gammaltestamentliga domarekonungarna befrämjade utifrån sin maktposition fredliga lösningar inom landet. Medlingen var en del av maktspelet. I vår tid får medlarna sin styrka från FN-systemet; komponenterna i deras mission varierar mellan rollen som maktens representant och en medling med terapeutiska ingredienser i sin skytteldiplomati. Det sista är förebilden för GBm. Inom projektet Alla i Klassen kan Bli Medlare, AKBM, berättade jag för tonåringar hur USA president Jimmy Carter år 1978 medlade mellan Egyptens Anwar Sadat och Israels Menachem Begin. Min poäng var att Carters tillgång var hans förmåga att vinna deras förtroende genom att ärligt lyssna till dem båda i enskilda samtal och ta fram de förslag som också den andra sidan kunde acceptera. Vi jämförde andra presidenters misslyckade försök att medla och framhöll också skillnader mellan mikro- och makroplanet. I den medling som ni (tonåringar) kan utföra, framhöll jag, slipper ni möta förhandlingsdelegationer vars ledamöter bevakar varandras insatser. Om parterna är individer så är det lättare att utföra terapeutisk medling som Carter genomförde. Det är tydligt att om jag instruerar deltagarna i ett program som presenterar för alla i klassen den terapeutiska medlingens grundidé genom att ta exempel från makronivån så ökar jag deras intresse för medlingsparadigmet för både makro- och mikronivån. I ungdomarnas sinne finns redan ett samband mellan nivåerna. Vi bör ta till vara detta tredje-paradigm-samband i våra närliggande uppgifter: att medla vid mobbningsfall. Sedan, när vi vill gå vidare med projektet Alla i Klassen kan Bli Medlare, kan vi bygga på det igen. Vi fostrar en generation som behöver detta paradigm på de båda nivåerna. Gemensamt bekymmer som ett som globalt paradigm |