Ritha Mälströms korta berättelser om positiva effekter

På skolan finns det ett antal elever som har fått egna erfarenheter av GBm. De har varit inblandade i misstänkt mobbning. Vid de tillfällena gick jag in som terapeutisk medlare och hade samtal med de inblandade personerna enligt faserna i GBm. De förändrade sitt beteende och kom sen självmant och bad om hjälp när de behövde.

Vid ett tillfälle kom X till mig efter en lunchrast och ville ha hjälp. Han var mycket upprörd och "svart i ögonen" av ilska.
”Kan du hjälpa oss? Jag blir galen på Z! Jag känner att jag inte kan hålla mig längre! Snart kommer jag att göra något riktigt dumt! Snälla du, kan du hjälpa? Vi måste prata! Kan vi göra det nu!”
 Det var hur tydligt som helst att killen var ordentligt uppretad och att han ville ha min hjälp direkt. Strax därefter kom Z fram till mig och bad om samma sak. Jag lyckades ordna så att jag kunde genomföra samtalen enligt faserna i GBm. Det visade sig att det var flera personer inblandade och att de hade haft tre irriterande konflikter på förmiddagen. Dessa inträffade på platser där det inte fanns någon vuxen i närheten.
Efter samtalen blev de överens om hur de skulle göra för att klara av liknande situationer om de inträffade igen. Ingen blev bestraffad och de kom själva med förslag på lämpliga överkommelser. De var tacksamma för hjälpen och betydligt lugnare och nöjdare efter samtalen.

Vid ett annat tillfälle kom Y i sexan och bad om hjälp. På lunchrasten hade de spelat fotboll och delat upp lagen 5:or mot 6:or. De spelade på grusplanen bakom skolan och ingen vuxen såg vad som hände på slutet av matchen. Spelet blev ruffigt och urartade till slagsmål. Alla gick in när rasten tog slut, men de var fortfarande arga på varandra. Y kände på sig att bråket nog skulle fortsätta och det ville inte han, så han kom och bad om hjälp. ”Jag vill prata med dig för det blev slagsmål på grusplanen när vi spelade fotboll. Bråket kommer säkert att fortsätta. Kan du hjälpa oss?” I det här fallet kom killarna själva fram med ett intressant förslag. De ville resonera med mig om hur de själva skulle kunna pröva att prata med femmorna. Under diskussion kom det tydligt fram att de var medvetna om att det som hade hänt inte kunde göras om. Nu gällde det att prata med femmorna och komma fram till hur de skulle göra i fortsättningen. För att det inte skulle bli bråk då de skulle prata med femmorna kom de överens om de måste dela upp sig i flera små samtal. De kunde inte komma i en stor grupp för då fanns risken att femmorna kände sig hotade. Killarna i sexan kom överens om vem som skulle prata med respektive kille i femman samt att varje person skulle försöka komma fram med förslag på hur de skulle göra i fortsättningen. De garderade sig också med att jag lovade att finnas kvar i mitt klassrum om någon skulle behöva min hjälp. De lyckades med sitt uppdrag och var väldigt stolta när de återberättade sina samtal för mig!

Strax efter den här händelsen blev A i femman utesluten ur sitt kompisgäng. ”Du får inte vara med! Din mamma har sagt att du inte får vara med mig. Det hörde jag själv hur hon sa.” Det blev väldigt tufft för A att höra och inte blev det bättre av tillägget: ”Ni andra får välja att vara med A eller med mig” Situationen blev alldeles för mycket för A. Han grät så förtvivlat att klassläraren ringde och bad att någon av hans föräldrar skulle komma till skolan. A var fortfarande otröstlig fastän hans pappa kom till skolan, så då blev jag inkopplad. När jag kom till A kramade han om mig och sa: ”Du kan hjälpa mig!” Han berättade vad som hade hänt och att han ville att jag skulle prata med de andra fotbollskillarna i klassen, men han gjorde också tillägget ”Du måste prata med Y i sexan också, för de andra lyssnar på honom och han har blivit snäll.” I det här fallet började samtalen med det misstänkta offret A, eftersom jag blev akut inkopplad i situationen. Jag följde rådet att ta med Y i samtalen, eftersom han också spelar fotboll på rasterna. Samtalen genomfördes och Y hade en positiv påverkan på de andra killarna. A fick sen vara med sina kompisar igen.

Under samma vecka besökte Susanne Porswald femman. Hon använde vår enkät för att få fram om det fanns någon som var utsatt och behövde hjälp. I klassen kom det in namn på misstänkta mobbningsoffer. Jag gick in som terapeutisk medlare och hade samtal enligt faserna i GBm. Jag tog hand om fallet där det var kille B som var ett misstänkt offer. De misstänkta mobbarna var samma killar som uteslöt A ur sitt kompisgäng. Det hade varit väldigt oroligt runt de här killarna så det var ganska naturligt att de ville ha en uppföljning av överenskommelserna redan efter en vecka. Det inbokade mötet med uppföljningssamtal gjorde vi också enligt faserna i GBm. Under samtalen kom det fram ett önskemål från en av de misstänkta mobbarna: ”Jag vill sitta i klassrummet med andra än de som är mina kompisar. Jag vill arbeta med andra och lära känna fler personer.”  En tydlig önskan om att få bort fiendebilden och i stället skaffa sig nya vänner.