GBm:s etiska grund

Etik handlar inte om vad människan gör utan vad den borde göra. De flesta böra-satser ("Gör så!") underförstår sin omvända formulering: ("Gör inte så!"). GBm:s etik är baserad på den s.k. Gyllene regeln enligt Immanuel Kants formulering: ”Handla så att den maxim (princip) du i ditt handlande följer ska gälla som rättesnöre för alla förnuftiga väsen”. Den är kompletterad med antagandet att människan som individ och kollektiv vill överleva under anständiga villkor.

Fyra etiska satser styr GBm:s användare. I det följande tar de sikte på hur skolpersonalen bör hantera den tonårsmobbning som de möjligen sett otydligt eller fått rapporterad av andra.

Två satser som berör hanteringen av misstänkta mobbare. Utveckla ett sätt att nalkas de misstänkta mobbarna så att du kan indirekt aktualisera deras egna motiv att sluta mobba. (Undvik att använda utifrån initierade motiv som hot eller suggestioner att tycka synd om offret.) Gynna hos dig motiv som ger dig inre tillfredsställelse när mobbning upphör som en följd av en överenskommelse mellan de f.d. mobbarna och det f.d. offret. (Undvik att anvisa vad de bör göra eller känna; utveckla din förmåga att samtala med dem så att deras arbete på gemensamma lösningar kommer i gång.)  Två satser som berör kommunikation i metodutvecklingen. För vidare till GBm:s upphovsman eller din kursledare din eventuellt negativa kritik så att de får möjlighet att vidtaga ändringar eller förtydliganden i instruktionen. (Det är förkastligt att kritisera GBm bakom ryggen och rent gement att säga att "GBm har blivit mycket kritiserad" utan att ange vad kritiken bestod av.) Basera dina omdömen om GBm i möjligaste mån på din egen användning som du företagit efter studium av GBm:s instruktioner som omfattar exemplifierade situationsbeskrivningar. (Och inte på förmodanden om vad du själv eller andra inte kan åstadkomma. )

Alla fyra satser har tillkommit ur praktiken för att åstadkomma fredliga lösningar av konflikter och mobbning i överensstämmelse med skolans värdegrund, mänskliga rättigheter och ett underförstått samhällskontrakt. Här nedan följer kommentarer som ytterligare exemplifierar hur dessa fyra satser utgör skelettet till övrigt som sagts på denna hemsajt och i min bok Gemensamt Bekymmer metoden (1998).

Första satsen: Aktualisera deras egna motiv att sluta mobba.

Denna böra-sats riktar sig i första hand mot straff av mobbarna och s.k. "allvarliga samtal som underförstår hot om straff". I andra hand vänder den sig mot suggestioner att tycka synd om offret. Sympati med offret är självklart ett mål i hantering av mobbning men den bör initieras ur mobbarens eget bekymmer att, i den atmosfär av irrationellt våld som råder, själv bli gruppens offer.

Nyss talade en universitetslektor i pedagogik, en gammal trevlig vän, om för mig att ”många väljer att skriva enskilda arbeten om din metod men de vill hellre läsa den äldre boken som beskriver STm (Suggestiv-Tillsägelse-metoden). Eftersom jag tror att min värderade kollega är emot president Bush krig i Iran kommenterade  jag detta med följande liknelse:

”Du vet att man inte kan trycka på demokrati utifrån på andra folk. Demokrati måste ju växa inifrån. Demokrati bygger på, som du väl vet, ett underförstått socialt kontrakt. Ett sådant förverkligas ju genom ömsesidig respekt för andras åsikter om om sättet att förverkliga gemensamt deklarerade mål. Bush har makt i världen, liksom en lärare i skolan har makt i skolans värld. Båda har på grund av sin ställning svårt att inse att objektet för deras maktutövning (araberna, respektive skolelever) tycker (eller känner) att makthavarens ego vill med sina suggestioner dominera över deras ego. Det är klart att i ett enskilt samtal kan en mobbningsmisstänkt lättare begripa att suggestionen eller det goda rådet är välment, men icke desto mindre kommer det utifrån.”

Om högskolelektorn lyssnade fick jag ingen uppfattning om. Han hade som vanligt bråttom att förbereda sina lektioner.

Andra satsen: Gynna hos dig motiv som ger dig inre tillfredsställelse när mobbning upphör som en följd av en överenskommelse mellan de f. d. mobbarna och det f. d. offret.

Denna böra-sats vänder blicken mot GBm-användarens eget val av motivationsalternativ. Den ställer upp en uppmaning som i början ser ut som altruistisk etik: beakta möjligheten att fredsarbetet i sig ger en hållbar och riskfri tillfredsställelse! Jag menar vad jag säger, och jag uppmanar dig att kontrollera mitt påstående: att vara terapeutisk medlare är säkrare än den omedelbara tillfredsställelse du får av ego-expansionen när du har "ett allvarligt samtal" med den misstänkta mobbaren eller suggererar honom till tycka-synd-om-offret-känslor!

Observera karaktären hos denna böra sats: Gynna hos dig motiv som ger dig själv inre tillfredsställelse! Skilj den från påbud som "Älska din nästa!" Av alla försök att älska fiender torde de flesta fått erfarenheten att sådant medför risker… Observera att rollen som terapeutisk medlare är riskfri därför att du inte kör över någon.  Du kanske invänder: ”Riskfriast är det nog att inte lägga sig alls i elevernas konflikter.” Men är det så?  Du som lärare begår då tjänstefel. Du invänder: "Jag säger ju åt dom (när det inte medför några risker)." Med andra ord, du säger åt busarna så där lite lagom. Som en liten varning: gå inte för långt bara.

Jag tror att du innerst inne förstår att busarna kan gå för långt, de styr redan klassen och kan ta över ännu mer. Du skulle vilja stoppa dem, men vet inte hur. Då säger jag: studera GBm, uppträd som terapeutisk medlare! Ryktet sprider: hon kan det där med konflikthantering. Din auktoritet byggs upp. De lyssnar mer på din undervisning. Du kan höja rösten när klassen stimmar.


Tredje satsen: För vidare till GBm:s upphovsman eller din kursledare din eventuellt negativa kritik!

Jag tror att alla har hört min vädjan: meddela mig kritiska synpunkter! Det finns de som gör det eller talar om de ställen som jag bör förtydliga. De blir aktiva användare, de växer som människor och yrkesfolk. Jag har förstått att de tidigare själva varit inne på GMm-liknande grepp. Vera Quarfordt, en specialpedagog vid Virginska skolan i Örebro, vars utmärkta rollspel som terapeutisk medlare jag har på videoband, sade till mig: "Anatol, du har gett mig en metod". Hon menade att delarna hade hon redan, nu fick hon dem systematiserade i ett sammanhang.

Varför har inte GBm efter alla dessa år fått en större spridning? Jag söker svaret i självkritik: jag har inte uttryckt mig bra. Men oj, vad jag slet många år med att skriva den tredje boken (1998). Varför söker sig lärare till Suggestiv-Tillsägelse-metoden, STm i den föregående boken?

Svaret på frågan ger en fingervisning. STm tillfredsställer lärarens ego mer. Det är det som massorna är ute efter. I alla fall, ett tag till. När de ser att detta inte håller i en värld vars invånare fattar att vår planet är den enda farkost vi har, börjar GBm-tanken slå igenom och plötsligt visar GBm, som startade som ett medel för mobbningsbekämpning, annan konflikthantering vägen. Fast inte under min livstid. Och GBm förblir förmodligen inte det enda målmedvetna greppet om terapeutisk medling i skolans värld.

Fjärdje satsen:  Basera dina omdömen om GBm i möjligaste mån på din egen användning!

Georg Bernhard Shaw sade om lärarna: "Those who can, do, those who cannot, teach." Pedagogiken har emellertid ett knep som Shaw inte hade mött under sin skoltid: learning-by-doing.  Över ett sekel har progressiva lärare medvetet satt sina elever i arbete. Eller när de ibland predikar inför hela klassen så ställer de frågor. När jag senast föreläste och demonstrerade GBm i en lärarhögskola hade jag dels åhörare med vilka jag kunde ha dialog, dels sådana som kände sig störda av mina vänligt-nyfiket ställda repetitionsfrågor.

Deras lärare och jag var överens: de passiva blir inte bra lärare. I alla fall följer de inte Skolans Värdgrund i sina gärningar. De blir kanske sådana som förkunnar normer utan dialog? Kanske ingår de en tyst överenskommelse med eleverna: om jag låter er vara i fred så låter ni mig vara i fred.

Jag ska göra förnyade försök att med mina budskap nå utbildningsväsendets toppar. Jag har kontakter på flera håll. Nu ska jag ett tag syssla med de engelsktalande GBm/SCm-användarna igen.

Skulle min tid ta slut innan jag kommer tillbaka till den svenska hemsidan, så riktar jag till dem som förstått GBm och ger kurser till andra en uppmaning: referera till ert eget arbete som ni utfört på fältet!

Om läsarna av denna hemsida är inne på de tankegångar jag presenterat här så skriv gärna till mig anatol@pikas.se eller ringa: 018-14 11 72.