Hur definiera "mobbning", "konflikt", "konflikthantering" etc.

Att definiera "mobbning"
I mina samtliga tre böcker om mobbningsbekämpning 1975, 1986/89 och 1998 anslöt jag mig till den definition som Peter-Paul Heinemann antydde i titeln på sin bok Mobbning. Gruppvåld bland barn och vuxna. (1972)  Härnedan sammanfattar jag skälen varför jag stannade vid definitionen mobbning är gruppvåld. Med "våld" menas i dessa sammanhang inte enbart fysiskt våld utan även psykiskt.

1. Jag väljer att definiera ett ord i anslutning till hur jag kan använda ordet för att beskriva min egen verksamhet för att bota, hantera, behandla och bekämpa en viss negativ företeelse. År 1973 fick jag en vision av hur man kan bekämpa mobbning i betydelse av gruppvåld: mobbningsterapeuten börjar med att samtala med de individer som formar, (utgör, gaddar ihop sig till, etc.) en mobbningsgrupp. Detta kan kallas "Man börjar med att splittra gruppen". Men observera att  i den tredje fasen av GBm sätts gruppen ihop igen – av individer som åtminstone delvis förvandlats till medarbetare för att lösa ett gemensamt bekymmer.  (Om inte arbetet med individerna har lett till ett sådant resultat, avbryts GBm här.)
   
   
2. Om vi läser de exempel på förekommande fall av mobbning som anges av de författare som använder den utvidgade definitionen (mobbning är våld både från en grupp och från de enskilda) så beskriver dessa alltid gruppvåld. Varför beskriver de inte också den enskilde våldsverkarens/plågoandens etc. illgärning utan enbart gruppens? (Det kan väl inte vara för att om man slår ihop flera typer av våld får man högre siffror om våldets förekomst?)
   
   
3. En grupp består av människor som funnit en gemensam nämnare. Det betyder att gruppen är enklare än sina enskilda medlemmar. Öva dig därför först på denna enkla uppgift – hantera en grupp av mobbare – innan du ger dig på den svårare uppgiften att behandla en enskild. Det svåra anges ibland som anledning att inte göra något alls. Somliga författar böcker om mobbningens orsaker utan att själv ha varit på fältet och tagit hand om mobbningsfall. De brukar spinna om orsaker utifrån psykologiskt allmängods och sedan antyda behandlingsstrategier som är projektioner av allmänmänskliga försvarsreaktioner med kortsiktig verkan.

Den senare utvecklingen av GBm:s teori visar att den terapeutiska medling som ligger bakom GBm:s läkekraft kan man använda i terapi också av enskilda våldsverkare/värstingar/ problemelever. När skolpsykologen, kuratorn, medlemmen i anti-mobbningsgruppen, som behärskar GBm metodiken, får en sådan elev remitterad till sig, sätter hon inte i gång med att rota i hans eller hennes hembakgrund utan försöker finna vem bland medeleverna denne misstänkte elev förföljt/ansatt mest. Sedan följer GB:s faser: enskilda samtal med båda som förbereder ett gemensamt möte. Om utgången av ett sådant inte kan bedömas som sannolikt, sker det inte.  Emellertid har detta visat sig möjligt hos den personal  som skaffat sig erfarenhet med GBm vid hantering av gruppvåld.

Att definiera "konflikt"
Min inställning till definition av ordet konflikt är densamma som jag anförde vid ordet "mobbning": Jag väljer att definiera ett ord – konflikt  – som betecknar en icke-önskvärd företeelse i anslutning till hur jag kan använda ordet för att beskriva min egen verksamhet för att bota, hantera, behandla och bekämpa denna negativa företeelse.

Innan jag började med mobbningsbekämpning var jag engagerad i fredsfostran där konflikt mellan människor spelar en central roll. Jag definierade då som nu: Konflikt är meningsmotsättning som utlöser negativt beteende hos konfliktens parter.

Dvs. underförstått: i mina texter använder jag ordet "konflikt" på detta sätt för att beskriva egen verksamhet.

"Konflikt" är det överordnade begreppet. "Mobbning" är ett exempel på konflikt.


Proaktiv och reaktiv konflikthantering
Skillnaden mellan förebyggande av konflikter och hantering av aktuella konflikter för in en metodisk klarhet. Vi kan låna av det engelska språkbruket suggestiva termer: pro-aktiv respektive re-aktiv konflikthantering. Eller med andra ord: skilj mellan (1) upplysning om konflikter/mobbning som är proaktiv och (2) hantering av de konflikt/mobbningsfall som förekommer är reaktiv verksamhet.

Nästa metodiska poäng är att beakta växelverkan mellan proaktiva och retroaktiva metoder. Skolan satsar gärna på en upplysning om konflikter och mobbning i avsikt att åstadkomma proaktiva effekter.  Men även skolans reaktiva verksamhet – hantering som sker ”med bestämdhet” har proaktiv verkan.  Men av vilket slag?

Redan på ordspråksnivå  uttrycks en proaktiv verkan av detta grepp: "våld föder våld" och "godhet lönar sig". Vi har på denna hemsida talat om de krafter som hindrar oss att följa denna kända visdom.  Vi har påpekat det limbiska  systemets roll Vad har apostel Paulus besvär med "köttet" att göra med mobbningsbekämpning  och vad i hjärnfysiologin motsvarar hans begrepp "kött"?  Det intressanta är metoder som drar igång en positiv metodutveckling från ett reaktivt närmande till  problematiken till proaktiva effekter. Dvs.: hanterar vi mobbning med terapeutisk medling får vi också medlarbeteende hos elever – vilket är överlägset det fred-och-rättvisa-greppet som döljer fröet till krig.