När jag 2001 första gången läste Anatol Pikas bok Gemensamt Bekymmer metoden, blev det tydligt för mig hur jag ville arbeta när det uppstår konflikter eller mobbningssituationer mellan elever. Den viktigaste lärdomen var att inte vara fördömande utan lära mig lyssna och förstå vad eleven berättade för mig. När jag hade läst GBm bestämde jag mig för att skriva till Anatol. Jag blev minst sagt förvånad när han svarade på mitt mail. Anatol blev sedan min läromästare och mentor i GBm, han handledde mig när jag tog mig an mina första fall. Genom allt stöd och påhejning av Anatol har GBm kommit att bli ett av mina viktigaste arbetsredskap i mitt arbete som specialpedagog på en stort gymnasium.  

Efter många år av praktisk tillämpning av GBm kan jag idag använda mig av metodens grundtanke i flera situationer än dold mobbning. Den typ av fall jag oftast arbetar med idag är konflikter och förtal mellan elever. Jag känner ingen oro när jag ska medla i en konflikt eller ett mobbningsärende. Jag vet att jag kan använda GBm, jag vet hur den teori som GBm bygger på har blivit min praktik som gör att jag kan se nya infallsvinklar. Genom ett exempel vill jag åskådliggöra hur jag har arbetat efter GBm i en konfliktsituation.

En rektor kontaktade mig och berättade om hur hon blev blixtinkallad till en pågående lektion där ett tumult hade uppstått. Läraren kände sig kränkt och pressad av eleverna som mer eller mindre skrek ut vad de tyckte om läraren och undervisningen. Rektorn hade ett samtal med hela klassen och tyckte att hon fått en bild över det som hade hänt. Rektorns fråga till mig var ” vad gör jag nu”? Vi diskuterade händelsen och kom fram till att situationen var ohållbar för både läraren och eleverna. Jag erbjöd mig att ha enskilda samtal med ett antal elever i klassen. Nästa dag hade jag korta samtal med tio elever i klassen.
Av de elever jag pratade med valde jag ut tre, som jag frågade om de ville medverka i ett möte med läraren och mig för att delge läraren sina synpunkter.
Samma dag träffade jag läraren och rektorn och berättade vad som kommit fram i samtalen med eleverna. Jag frågade läraren om han kunde tänka sig att träffa mig och några elever för att de skulle få framföra sina synpunkter, läraren var positiv till mötet.

Nästa dag träffade jag hela klassen och berättar kort om samtalen jag haft. Jag svarade på frågor och informerade klassen att tre elever skulle träffa läraren tillsammans med mig.

Jag träffade de tre eleverna som var positiva till att möta med läraren. Jag sammanfattade vad somkommit fram i samtalen med de övriga eleverna. Eleverna kommenterade och diskuterade vad som hänt. Jag lyssnade till deras samtal och ställde frågor som hjälpte dem att ganska snart fokusera på tankar om hur de skulle komma vidare med sina studier. Efter en stund ville eleverna att jag skulle hämta läraren. Före mötet med läraren ville jag veta vad ska de skulle säga till honom.

• ag vill säga till honom att han inte är så trevlig mot oss, han är så sur, att han borde ändra sig. Men det som sas till honom i klassrummet det håller jag inte med om.
• Men jag tror inte att vi kan börja så där, jag tror att vi måste börja med att säga att det Kalle sa till honom det håller inte vi med om, och det gör inte så många andra heller.
• Ja det blir nog bättre, ska jag börja med det då, vad säger du sen?
• Jag säger att jag har inget emot honom och att jag håller med dig.  

Min roll i deras diskussion var att heja på. Eleverna bestämde snabbt vem som skulle börja prata och vad som skulle sägas. De kände en viss osäkerhet inför att ta upp att läraren verkade sur och arg på klassen. Jag uppmuntrade dem att vara ärliga och ge läraren en chans att förklara och kommentera. Jag påpekade också vikten av att gå vidare med de konkreta förslag som de hade kommit fram till gällande undervisning och arbetsuppgifter.

Samtalet som följde mellan eleverna och läraren bevittnades av mig. Det blev ett båda-vinner-möte. Elevernas inledning, lärarens förklaringar, elevernas förslag till fortsatt arbete i kursen föll på plats. Läraren ritade upp och förklarade hur det kommande momentet kunde se ut. Tillsammans enades de om att eleverna skulle berätta om samtalet för klassen och föreslå det planerade arbetsprojektet i kursen.

Idag har hela klassen börjat ett nytt arbetsprojektet. Läraren märker att det har hänt saker i klassen, eleverna har kommit igång med sina arbetsuppgifter. Då rektor besökte klassen uttalade de sig positivt om undervisningen. De elever som jag träffat har sagt att nu känns det mycket bättre på dessa lektioner.

Under detta arbete har jag kontinuerligt träffat rektor och berättat vad jag har gjort och vilka överenskommelser som träffats.

Min utgångspunkt i alla samtal har varit GBm-teorin, att tillsammans med parterna komma fram till en båda-vinner-lösning.
För mig är det viktigt att både under och efter en medlingssituation stanna upp och reflektera över vad som händer. GBm är mitt rättesnöre och mot den metoden kan jag spegla mitt eget handlande. Idag förs det diskussioner om vilken/vilka metoder som ska användas på våra svenska skolor. Ett urvalskriterium är om metodens effektivitet är vetenskapligt belagd. För mig betyder det att om en metod används rätt så ska effekterna vara möjliga att belägga.

Frågeställningar jag riktar till mig själv i mina reflektioner under tiden som jag arbetar med ett fall:

• Vad vill jag uppnå med mina insatser?
• Hur kan jag i samtalen få situationen att framstå som ett gemensamt bekymmer?
• Hur kan jag veta vad som händer efter samtalen?  

I det fall som jag beskrivit kan jag svara på dessa frågor och få kunskap om metodens effekt.

Anatol Pikas repetitionsfrågor till läsaren:

1. Vilken fas i det GBm som är avsedd för mobbningsbekämpning  har Marie utelämnat helt i det fall hon beskriver ovan? Vad kan förklara detta utelämnande?
2. Vilken fas är mycket kortfattat behandlat?
3. Vad kan ha varit den drivande kraften till lösningen förutom flickornas goda avsikter?

      
Försök att svara själv innan du läser mina svar. Det är mycket möjligt att dina svar kan vara bättre än mina:

-    - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Anatols svar:

1. Marie utelämnar helt det förberedande samtalet med den andra sidan – i detta fall: läraren. Det kan förklaras av att Marie inte ville ta risken att framstå som någon som är så klok att hon kan ge en kollega anvisningar. Marie bygger således helt på förberedelsen med flickorna.
2. Flickornas förberedelse. I en regelrätt GBm spelar man genom vad man ska säga till den andra sidan vid mötet.
3. Läraren hade en professionellt positiv inställning av tillmötesgående.