GBm har sina gränser. När kan vi utvidga dem?

GBm har två slags gränsdragningar:
   1.    Lätt tänjbara vid elevkonflikter
   2.    Fasta gränser mot disciplinproblem, kriminalitet, drogmissbruk.

1. GBm:s gränser är lätt tänjbara vid elevkonflikter
GBm startade som en metod att bekämpa rapporterad tonårsmobbning (gruppvåld). Det är fortfarande GBm:s bas, inom den ramen kan jag praktiskt taget garantera att välutbildad personal kan komma till resultat som tillfredsställer det sannolika offret, de misstänkta mobbarna och de vuxna som företräder skola och samhälle.

Det är mest mina medarbetare som har demonstrerat att GBm är användbar:

• Inte bara vid de fall som rapporterats till anti-mobbningsteamet utan även efter att den GBm utbildade har sett mobbning och efter ett tag (vilket betyder vadsomhelst från en timme till ett par dagar) börjar en regelrätt GBm.
• Inte bara med tonåringar utan även för 11- och 12-åringar.
• Inte bara vid mobbning i betydelse av gruppvåld utan även vid hantering av enskilda våldsverkare.

Dessa gränsöverskridanden är deras förtjänst som fattat GBm:s grundfilosofi. Deras arbete har fått mig att inse att GBm innehåller krafter utöver det som jag såg 1998 då jag publicerade min tredje bok om mobbningsbekämpning. Jag hyllar dessa gränsöverskridare men garanterar inte att andra också lyckas.

2. Områden där GBm:s gränser är väl markerade.

• GBm är inte en metod för att hantera missbruk av droger och alkohol. Detta hör till sociala myndigheters kompetensområde att stävja.
• GBm är inte en metod för tillfällen när kriminalitet blir ett inslag i konflikter. Misshandel, kränkande behandling, skadegörelse – allt av detta slag som hör till polisens kompetensområde att lagföra.

Men när detta har sagts, upplever jag och förmodligen många andra vars samvete då och då orkar göra sig gällande, att vi flyr från ansvar, att vi skyfflar problemen över till andra. Något kan vi i alla fall göra någon gång. Kanske tala med den som är misstänkt för kriminalitet, eller missbrukare av droger?

Jag uppmanar inte till hjältedåd och att ta stora risker; beslut beror på din egen bedömning av egna krafter som finns för dagen eller stunder. Vad jag däremot har blivit övertygad  om är att om du och likasinnade kolleger börjar med GBm, erfar elevernas gillande, går vidare med AKBM i egna klasser, väcker kollegernas stilla uppmärksamhet så att de gör något liknande eller ber dig att gästspela och när ni erfar att en sakta men säker kvalitetsförbättring håller på att ändra i skolklimatet – då kan ni uppleva att förmodligen har de som dragits till kriminalitet och missbruk numera upplever skolan som ett ställe för läkande gemenskap.

Men den som läser dessa rader får inte förkasta mig som en obotlig drömmare. Jag vet att surret och stökigheten får en att sjukskriva sig eller fundera om man skulle kunna fixa A-kassan på något kreativt sätt.

Det är lika bra att konstatera med filosofiskt lugn att samhällets signaler om vad som är brottslig kränkning lämnar förvirrande besked och äventyrar alla deklarationer som centrala skolmyndigheter utfärdar. I detta brydsamma läge har ingen annan utväg än tanken att gränsdragningen mellan vad som hör till skolans kompetensområde och vad som tillkommer andra myndigheter bestäms av rektorn.

I skrivande stund (O7-03-07) erfar jag en händelse som relaterats i massmedia (DN, SvD, TV-Internet) Arbetsdomstolen har förklarat ogiltigt avskedande av en polisman som använt uttryck som "alla jävla blattar" och "fy fan vad jag hatar dig". Dessutom får staten betala honom 80 000 kronor i ersättning ”för den kränkning som avskedandet innebar”.

Ja, ni läser rätt: den som har kränkt får skadestånd – inte för att han har kränkt,  utan för att staten påstod att han kränkt. Ingen har förnekat att hans uttalanden var kränkande men Arbetsdomstolen fastslog i domskälen att den enskilde ”bara utnyttjat sin grundlagsfästa yttrandefrihet”. Här är ett tips: om det kniper, anlita Arbetsdomstolen; du kan rent av få skadestånd av staten ifall du skulle bli avskedad för rasistiska uttalanden. Fast jag tror inte att den förmånen gäller lärare och elever.

En sak är säker: ju mer förvirrade det stora samhällets normer blir, desto viktigare blir det lilla samhälle som en bra skola kan erbjuda. Låt oss närmare studera det paradigmskifte från bovjakt och tillsägelsemetoder till Gemensamt Bekymmer-greppet som vi är i färd med att utveckla!

Skallbergsskolans rektor har berättat om de resultat med GBm som han observerat och Ritha Mälströms korta berättelser om positiva effekter