Med "dold mobbning" menas
här den mobbning som lärarna inte ser. Om de
ser, är tjänsteplikten enkel: ingrip genast eller hämta
hjälp. Det mera
problematiska är vad som händer sedan. Den metod
för behandling som
här beskrivs får elevernas förtroende så att de,
i klassdiskussioner om
mobbningsbehandling, uppger namn på dem "som behöver
hjälp". Metoden är
en operationell härledning av Skolans mål och riktlinjer.
Denna hemsida
utgör bilaga till en skrivelse till berörda myndigheter. |
llll |
Att förankra målformuleringar
operationellt
Med "operationell förankring" menas här att den som uttalar
målet också
ger beskrivningar hur det nås i verkligheten.
Målsättningen torde alla
goda krafter vara eniga om: ”Ingen ska behöva vara rädd
för att gå till
skolan”, som skolminister Jan Björklund sade i en artikel
(Aftonbladet
08-01-11). Hans operationella insats gällde denna gång en
extrem fråga
– om offren för mobbning, (som kanske hela-skolan-program inte
kunnat
hjälpa,) ska placeras i en annan skola eller om mobbarna ska
flyttas. |
|
Målsättningar
kan testas med kravet på operationalisering. Exempelvis
målet "nolltolerans". Uppfinningsrika elever kan ju testa
denna
inriktning med små provokationer (t.ex. att rynka på
ögonbryn på någons
tal) tills uttryckets absurditet avslöjas. |
|
Gemensamt Bekymmer
metoden erbjuder riktlinjer och praktik vid
behandling av förekommande fall på ett sätt som
väcker elevernas
förtroende så att de efter klassamtal om metoder ger namn
på dem "som
behöver hjälp". Vi för in samverkans paradigm. Det finns
skäl att tro
att här finns en potential för förebyggande. |
|
Förebyggande
metoder i dag
Elevombudsmannen Lars Arrhenius säger: "Det viktigaste är det
förebyggande arbetet. Där har jag sett att det finns stora
brister. Man
tar inte sitt ansvar fullt ut." (Uppsala Nya Tidning 08-02-18)
Lärarens utbildning har gått ut på att vara
kunskapsförmedlare.
Kunskaper ska också förmedla eller förkunna goda
normer. Vid sidan av
detta huvuduppdrag förväntas läraren, i mån av tid
och vid tillfälle,
också vara elevvårdare som innebär elevkontakter i
kritiska
situationer, vanligen konflikter. Mobbning är en asymmetrisk
konflikt
dvs. den ena parten, offret, är svagare medan den andra parten
är
starkare, har initiativ och vanligen består av flera mobbare.
Det mesta förebyggande arbetet, som inspirerar
hela-skolan-program,
går ut på att ge eleverna goda normer. Det är en roll
som
lärarna har
övertagit från sina egna lärare och behärskar
väl. Nya metodgrepp har
tillkommit. Eleverna deltar i dramaspel som föreställer
mobbning. De
engageras i deklarationer som fördömer diskriminering.
Upprepad forskning visar – indirekt – att efter hela-skolan-program
(eller "åtgärdspaket") finns mobbning kvar. Den som
säljer det mest
utbredda av dessa (Dan Olweus) konstaterar genom
enkätundersökningar
att hans program kan minska mobbning med 50-70 % – vilket betyder att
50-30 % inte påverkats av programmet!
I hela-skolan-program av känt snitt ingår bevakning av
rasterna.
Övervakningskameror som visat sig vara effektiva mot materiell
skadegörelse torde också minska grov mobbning. Men skulle
man öka
antalet kameror så att de når varje vrå skulle
skolans karaktär av
övervakad anstalt bli outhärdlig, åtminstone för
högstadieelever.
Kan elevstödjare och elevmedlare uppmärksamma dold mobbning?
Troligen
mer än lärarna, men inte allt. Upptäckten och
behandlingen av mobbning
kan inte helt lämnas till valda eller utsedda unga ombud.
Några av dem
kan utvecklas till översittare |
Slutsatsen
inställer sig:
De vanliga "åtgärdspaketen" når inte
i dag mobbning
bakom lärarnas rygg.
|
|
Den
här hemsidan vädjar om myndigheternas hjälp att
nå den
skolpersonal som redan förstått att upptäckten av
mobbning bakom deras
rygg är beroende av att eleverna gillar den metod som används
vid
hantering av de mobbningsfall som förekommer.
|
|
Med hjälp av
Gemensamt Bekymmer metoden, GBm, kan man upptäcka mobbning som
är dold för lärarna
Elevmedverkan är avgörande för både hantering av
förekommande mobbning och upptäckt av dold mobbning.
Gemensamt Bekymmer metod, (GBm,) har som en behandlingsprocess,
utvecklats under decennier främst genom återkoppling
från de inblandade eleverna. Den nuvarande GBm kan
valideras genom en evidens som enligt skolans styrdokument bör
vara av högt värde:
|
|
Eleverna uppfattar GBm som
en metod för medling i konflikter på ett
sätt som involverar parternas bekymmer och väcker
förslag till lösning.
Under klassdiskussionen med tonåringar om metoder för att
hantera
mobbning vinner presentationen av GBm (av en person som är
förtrogen
med den genom egen erfarenhet) så starkt förtroende att
eleverna
skriver namn på de klasskamrater som "behöver hjälp"
på en frågelista.
Diskussionsledaren tar omedelbart individuella kontakter med dem
och
inleder med frågan: " Vem kunde det vara intressant för mig
att tala
med – på det sätt som vi beskrev i klassen". |
|
Vad får
tonåringar i klassdiskussionen om metoder för
mobbningsbekämpning att gilla GBm? Jo, det är GBm:s
grundtema: leta
inte efter skuld utan koncentrera diskussionen så starkt på
en gemensam
lösning att skuldfrågan försvinner i periferin.
Förutsättningen för
detta är att diskussionsledaren har god kännedom om GBm:s
riktinjer och
praktiska handgrepp.
|
|
GBm förverkligar
skolans överordnade mål utan att äventyra
säkerheten
för offret och mobbarna
GBm är begränsad till de fall där konflikt råder
mellan identifierade
parter. Mobbning är en asymmetrisk konflikt. (En av parterna
är
starkare.) Den läkande kraften frigörs i enskilda samtal med
de
misstänkta mobbarna. Den vuxnes konstruktiva okunnighet om fallet
(vilket förklaras längre ned) vinner elevernas
förtroende; ur mobbarnas
outtalade insikt att de själva kan bli utsatta i den
våldsamma
gruppdynamiken växer fram en gemensam lösning med offret och
bekräftas
genom uppföljning. |
|
GBm är inte skapad
för "lätta fall". Hittills har GBm-användarna
lyckats finna lösningar som båda parter kan godta i
samarbetets tecken och inom ramarna för samhälleliga
mål. De vuxna som tagit den terapeutiska medlarens roll är
beredda att vid behov övergå till ultimativa metoder
för att alltid kunna garantera offrens säkerhet. Poängen
är att jag avråder från en omvänd ordning: att
börja barskt och tro att man sedan kan växla till stillsamt. |
|
Ett avsnitt för dem som är
teoretiskt intresserade: Lärarnas roll i elevernas konflikter kan
beskrivas enligt tre paradigm
Orsaken till en konflikt är oftast
en obetydlig händelse. Det avgörande
är att den lilla konflikten eller retsamheten trappas upp till
mobbning.
Det är i upptrappningen som lärarens roll får sin
betydelse. Vi vet
att eleverna följer lärarens gärningar mer än
hans/hennes ord. Det
betyder att överföring av lärarens beteendemönster
till eleverna inträffar. Tre
grundmönster av lärarnas inskridande bildar tre olika
paradigm.
Det centrala i dessa paradigm är på vad sätt
lärarens ego är oroad av
den misstänkte mobbarens beteende. För att precisera
relevanta
psykologiska mekanismer ska vi bruka termen "ego-alter"-relation.
- Det
första paradigmet. Lärarens
rättfärdiga ego "vidtar
åtgärder"
gentemot elevens ondskefulla alter inom lagens
råmärken.
Detta är den
naturligaste (primitivaste) av alla reaktioner. Eleven upplever att det
är läraren som bestämmer vilka medel som är
befogade. De flesta av de
misstänkta mobbarna upplever lärarens fördömanden
som mobbning. De
överför lärarens tro på egen
rättfärdighet till sin behandling av
offret.
- Det andra
paradigmet är motsatsen till det
tidigare nämnda
greppet. Lärarens förstående
och kärleksfulla ego
möter elevens
ondskefulla alter i avsikt att införliva denne i goda
människors krets.
Dessa ädla känslor och
syften inom läraren
förväntas bli överförda till
den misstänkte mobbaren. Han eller hon inbjuds in i de
godas
värld där
ingen är mobbare eller offer.
- Det tredje
paradigmet. Läraren eliminerar
ego-alter
förhållandet till eleven. Detta är en
vidareutveckling
av den tidigare
nämnda kärleksfulla förståelsens paradigm men utan
dess enfald. Ett
nytt element – terapeutisk medling – är så annorlunda att
ett tredje
paradigm formas. Detta är GBm.
Den vuxne utvecklar en konstruktiv okunnighet om den misstänkte
mobbarens eventuella skuld som får de misstänkta mobbarna
att berätta. Lärarens äkta nyfikenhet väcker
förtroende. Parterna leds till att finna en gemensam lösning
som är godtagbar för samhället. Den vuxnes lyssnande
hållning gentemot den misstänkte mobbaren överförs
till denne så att han i sin tur utvecklar en samarbetsorienterad hållning till
sin diskussionspartner (som kan vara ett f.d. offer eller
provokatör). Den f.d. mobbaren formar en samarbetssökande
jag-bild. Ju mindre övertalning från läraren desto
säkrare blir de forna anatgonisternas överenskommelse.
Lärar-egot får en särskild tillfredsställelse
ifall konfliktens parter övertalar honom att lösningen varar
och överensstämmer med samhälleliga mål.
|
.
.
|
Det tredje paradigmet
är ett mål som hos de flesta utlöser
beröringsångest innan de hinner tänka på vilka
fördelar det kan ha. De svarar reflexmässigt: "Jag/vi har
så mycket annat att göra".
Mitt viktigaste argument för att förmå skolpersonalen
att sätta sig in i en metod som kan hantera dold mobbning är:
den tid du använder för att lära dig GBm går med
vinst. Läser du mer, kan du räkna ut, hur. Kan du inte
så skriv till anatol@pikas.se
|
|
Vi undersöker de lärares motiv
som tror att GBm är
"svår", och jämför med dem som finner GBm inspirerande
En av mina vänner som är pedagogiklektor på en
lärarhögskola erbjuder
sina elever en lista över böcker varifrån de ska
välja
enskilda
uppgifter. Många av böckerna handlar om mobbning. En
minoritet väljer
min bok om GBm, majoriteten föredrar andra böcker. "GBm
är för svår"
sade min vän men kunde inte förklara varför. De som
valde min bok kunde
emellertid förstå GBm:s poäng.
Lärarstudenternas val liknar mina erfarenheter när jag
erbjuder GBm
till skolsystem i olika länder. En majoritet ignorerar den, en
minoritet vill se närmare på den.
Till mina kurser kommer skolfolk som attraherats av beteckningen
"gemensamt bekymmer". Jag förmodar att deras motiv hör till
det
tidigare beskrivna andra paradigmet, dvs. de söker alternativ till
den
straffande hållningen. De förmodas att förbereda sig
genom att läsa min senaste svenska bok (eller motsvarande engelska
manuskript). |
|
Rollspel och diskussioner
på kursen fördjupar deltagarnas sympati för
GBm och de verkar komma till förståelse på vad
sätt GBm utgör ett
tredje paradigm – den terapeutiska
medlingens paradigm. Efter en eller två veckor skriver jag till
alla
deltagare och frågar om deras tillämpning av GBm. Jag ber:
var snälla och tala om för mig om det är något
som,
efter ditt test i din
verklighet, bör ändras? Av mina brev till omkring 80
kursdeltagare i
fyra länder sedan år 2000 har 30 inte svarat. De svar som
jag fått kan
delas in i två grupper. |
|
|
- "Jag har haft så mycket att göra att jag
inte haft tid att
använda GBm". (Ibland med tillägg: "Vi har inte haft så
mycket mobbning
på sista tiden.")
- "Jag använde häromdagen GBm och (till min
förvåning) så fungerade
det. (Ibland med tillägg: "Naturligtvis är inte alla fall
lika.")
Den förstnämnda gruppens reaktion har jag förklarat
därigenom att de inte förmått att klara av i
verkligheten det som vi övade under rollspel: att lyssna på
eleven för att upptäcka den minsta antydan som kan
användas för ett gemensamt bekymmer som senare utvecklas till
en gemensam lösning.
Inom den sistnämnda gruppen har det utvecklats en brevväxling
och
telefonsamtal med 8 lärare och 10 skolpsykologer. Hösten 2007
har jag
börjat diskussion med 5 av lärarna (i tre länder) om
strategier att
"sälja" GBm till deras skolledning med argumentet att
upptäckten av
mobbning bakom lärarnas rygg är viktig. ("Och vi har en metod
som
gillas av eleverna!")
Själva orden ger
adrenalinkick
När jag sorterar mina observationer om press och politiker och den
stora lärarmajoriteten så har jag, efter många
års tänkande, funnit en fysiologisk förklaring:
så snart orden "mobbning" eller "mobbare" dyker upp kopplas de
till en arketyp som är lagrad i hjärnan: "fiendebild". Denna
utlöser en adrenalinkick vilket ger känsla att man lever. Att
fördöma det onda tillfredsställer behovet av gemenskap:
jag tänker som engagerade människor gör. Men att finna
livskänsla genom en fiendebild skapar med åren beroende till
denna fiendebild. Eller: själva orden "mobbning" och "mobbare"
är beroendeframkallande.
Här har vi nyckeln till mobbningsbekämpningens villkor. Det
är därför som produkter från upplevelseindustrin –
massmedia – följer det mönster som jag
kallat för det första paradigmet.
Jag förmodar att hundratals människor som publicerar resultat
av sitt fältarbete med GBm (mest på engelska under
beteckningen MSC eller SCm) följer som medveten kontrast det
tidigare beskrivna andra paradigmet,
det vänliga mötet med den bråkiga eleven. Låt mig
här försäkra er att vi är på samma sida.
Förenade i opposition gentemot de mobbningsbekämpare som
(enligt eleverna) "mobbar mobbare". Men jag uppmanar: studera det tredje paradigmet
– GBm – som jag tror mig nu ha uttryckt tydligare än tidigare!
Prova det även i tillämpning!
Tonåringar i klassdiskussioner har inte hunnit bli beroende av
orden mobbning och mobbare. De har en mer öppen och flexibel
uppfattning av dessa benämningar. Förvisso har dessa ord en
negativ innebörd också för dem, men i deras
påtagliga verklighet skiftar uppfattningar om vem av kamraterna
som egentligen är mobbare och vem som är offer.
Därför finner de att min terapeutiska medling passar deras
uppfattning att det viktigaste är att rikta in samtalen på
en gemensam lösning.
|
|
|
Den
spännande frågan i framtiden är: kan lärarnas
arbetsgivare ge resurser till de lärare som fattat att det är
med det tredje paradigmet som vi kan finna den mobbning som är
dold för lärarna?
|
|
|
Några lärare
kan förstå något mer: att den terapeutiska
medlingens paradigm följer ett operationellt program som bidrar till förbättring av
klassens atmosfär. Liksom i miljöfrågorna
får man ha tålamod att lösningar tränger igenom
på lång sikt – men inte så lång att det blir
för sent. Några politiker kan rent av fatta att elever
som fått insikt om terapeutisk medling genom learning-by-doing
också vid många tillfällen kan förverkliga detta
fredsgrepp som vuxna. Men framförallt – de väljer
då sina politiska representanter efter deras förmåga
att tillämpa medlingens paradigm.
Jag hoppas att om de, som i dag bestämmer över den svenska
skolans utveckling läser denna hemsida så inställer sig
insikten att GBm operationaliserar ju de målsättningar om
samverkan som uttryckts i skolans styrdokument!
|
|
Är ni
några lärare på er skola som redan har verkat i den
riktning som
här beskrivs, skriv till mig anatol@pikas.se
och
berätta. |
|
|
En sammanfattning avsedd för
skolmyndigheter
Arbete
för att förebygga mobbning består i dag av
upplysning om mobbningens förfärlighet som leder till
deklarationer mot mobbning, av övningar i gott socialt beteende i
normala situationer och övervakning av uppehållsrum och
skolgårdar. Det metodiska greppet når inte de elever som
inte identifierar sig med skolans normer. Hantering av
förekommande mobbningsfall som går ut på "allvarliga
samtal" är bristfällig och motverkar delvis både
förebyggande och upptäckt. När föräldrarna
till mobbningsoffer yrkar skadestånd brukar rektorerna hävda
att skolan i sin mobbningsbekämpning tillämpat "vetenskapligt
undersökta metoder".
Gemensamt Bekymmer metoden, GBm,
utgår från nödvändigheten att upptäcka och
hantera dold mobbning. GBm har fått sin validering genom
elevernas gillande i klassamtal som resulterar i att de ger namn
på dem som "behöver hjälp", vilka genast engageras i
terapeutisk medling som leder till gemensam lösning. Enligt
känd psykologisk erfarenhet av överföring lämnar
GBm:s operationella grepp avtryck i elevernas beteende. Med andra ord:
i samma mån som eleverna följer lärarnas gärningar
mer är deras ord verkar behandling av mobbningsfall med GBm
förebyggande.
I mars 2008 kommer jag skriva till olika skolmyndigheter med
anhållan
om sammanträde med mig om ett framtida arbete för att
förverkliga
gemensamma mål. |
|